†

Sitter och fikar med J. Egentligen ska vi studera men det händer inte. Håhå.

Rubriken talar! Har inte gjort något idag som sagt, utan haft fritiden åt att teckna och måla. Kom upp med lite grejer jag blev nöjd med men inget i detta nu som jag kan visa upp. För ogjort. För kladdigt. Men de kommer upp imorgon troligtvis! Ska göra min svenska uppsats nu, som ska in imorgon. Döda mig, xoxo

Jag tycker om det vi har. Jag känner nervositeten ökar när du ringer, när du skickar ett sms till mig, när du hör av dig. Det betyder att du tänker på mig. I alla fall en bråkdels av sekunden som passerade snabbare än du blinkade. Men den räknades lika mycket som de andra sekunderna som nu går när jag sitter här i mörktet och skriver. För att jag vill att du ska höra av dig. Tänka på mig. Jag vill säga att du alltid tänker på mig, att jag är det ända du kan koncentra dig på att du blir helt i extas när du vet att jag tänker på dig. När jag tänker på våra kyssar i mörkret, när jag tänker på hur du höll om mig, nuddade min hud och dog din varma hand over min kropp. Hur du rörde dig sussecsivt fram och kände på mina siluetter som om min kropp var helig och skulle behandlas med varsamhet och känsla. Jag gillade det. Hur vi tänkte på varandra.

Nu är det dags igen. Min nattetid är kommen. Att dra ner gardinerna, gömma mig i duntäcket och tänka tillbaka är precis vad jag gör de nätter jag inte spenderar med dig.  

Snälla kan ni hjälpa mig med detta, jag får huvudvärk. Om en kamera lins är rund, varför i helvete blir då bilderna fyrkantiga eller rektangla? VARFÖR???

Jaha, då sitter jag här med mitt hjärta i kupande händer och bara ber om att få hittas. Igen. Av någon. Eller av något åtminstonne. Jag har ju F. men han är så långt ifrån mig nu att det känns horribelt. Vill slå ut mina vingar, flyga över den svarta dimmiga skyn och landa tryggt i hans famn. Det är inte mycket begärt.

Men ändå tycks jag alltid bli tvingad att stanna kvar i denna frätande syran, även kallad ensamhet. jag vet inte om den jagar mig eller om jag helt enkelt dras till den. Kanske jag borde leva såhär? Jag är så rädd för detta. Men ändå stark.

Ebay: cirkus 500 kronor. Är överlycklig!

Nämen vad mumsigt! Kollade igenom mitt fotografiska arkiv och hittade flera dussin bilder på blåbären jag plockade i sommras. Blir suktad av detta. Mycket. Får ta och tina de som finns kvar! xx

Har inte frunderat särskilt länge över att jag numera inte har tid nog för allt jag skulle vilja åstakomma. Det är skolans läxor och prov, det är killar och vänner, det är mor och far och det är träning. Det är mycket att tänka på, det är mycket att göra på så lite tid. Egentligen har jag tid men vet inte var, vad och till vem jag ska lägga den på. För mig är den helig. Som en Gud som måste behandlas rätt.

Att visa sårbarhet för din älskade är ett sätt för kroppen att berätta att du trivs och vågar släppa på dig själv.

Gillar att städa, men inte idag. Var nämligen på bio sent igår kväll, kom hem vid tolv (00:00) och var abslout slut! Jag, J. och F. sam J. såg på Final Destination 5. Vilken sevärd film! Höll min bästa väns hand hårt under hela filmen. När jag sedan kom hem somnade jag fort, vilket nog var nödvändigt. Trött idag.

Jag vill inte vara ensam, var här med mig. Nu. Jag kommer springa till dig. Jag kommer fälla ut mina kristallvita vingar och flyga till dig och din varma kropp. Jag känner det nu, jag är frusen utan dig och det finns inget mindre än mitt begär av dig än nu. Vill ta vara på dig. Spara dig. Men ändå vill jag ha dig här hos mig, varenda minut. Så vill kan hålla hand, så vi kan känna hud mot hud, så vi kan känna läppar mötas.  Önskade att jag kunde ta en bild för varenda sekund som går och skiva om sorgen som beskrivs på fotografiet. men det går väl inte. Det är inte verkligt. Inte troligt. Vad jag fryser utan dig här.

Det hela började med en inbjudan. Eller mer som ett förslag. Jag och min vän J. blev tillfrågade om vi ville hem till en av mina vänners vän. Vi kallar honom J. också. Vi åkte hem till min vän och drog sedan vidare på mopederna. Vid halv sex kom vi fram til J. och då började vi på en gång att spela hög musik, dricka gott, äta pizza och godis, skatta mer än någonsin och levde! Åh vad jag älskade den stunden. Jag kunde känna lukten av lycka, av kärlek och av alldels för mycket vodka. 

 

Nog om en av de trevligaste och mysigaste kvällarna detta året, vad har ni haft för er?

Det nåste jaga mig. Varför alla dessa fotografiska bilder hemma? Vem kunde trott att en tendsticka på mitt köksbord kunde bli en skapelse till och med jag blev nöjd med! Här har ni bilden, hoppas att ni är lika kör i den som jag.