du är bara bra, så komplitera mig

Jag kommer ihåg. Mm, fina minnen. Då du skrev till mig "Ska vi bli tillsammans?". Vi hade aldrig mötts då. Jag svarade bara "hahaha sött :D". Jag ångrar de nu. Jag vill. Tänk om det vore du och jag, vad jag hade skrytit att du var min.

Han var så perfekt. Musiken han lyssnade på var mysig och hans leende fick mig mage att fyllas med fjärilar. Som egentligen inte är möjligt, men jag skriver det eftersom det är en bra metafor på hur jag kände. Precis som han. Ack jag önskar jag sade ja till dig. Även om hans svar var ";)" betydde det mycket. Ja, det gjorde det. Jag gillade han redan då. Eller, så mycket man kan gilla någon innan ha träffat personen i fråga. Jag kände en frihet från illusioner. Bebodde mig i en cirkel av cynism. Jag trodde med hela min kropp att han var lojal och att jag kunde lita på honom, men nu sitter jag ändå och skrattar åt mitt dåraktiga uppförande!

Tack för den tiden då du ängnade åt mig. Du går fan miste om något.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0