vi förtjänar att bli lyckliga

Har inte riktigt förtått att jag, lilla theresen, har slutat grundskolan! Att jag gått alla mina nio år. Det är helt ofattbart! Känner mig som en gammal gumma när jag ska börja gymnasiet! Har en bit av ålderskris faktiskt. Känner att jag inte hunnit med det som jag ville ha gjort! Ojojoj. Avlustningen var också så sorglig att jag grät på vägen hem. Jag har inte gråtit på ett tag så detta betydde verkligen mycket för mig! Att inte gå i samma klass som de mest underbaraste människorna i världen! Mm, de är faktiskt de! 

Allt känns så annulunda när jag funderar över mitt gymnasieval. Bild och form har jag tänkt att gå. Vill jag verkligen det? Eller klappar hjärtat för något annat? N8 kä'nner jag att tårarna börjar skapas i mina ögon och jag har svårt att se vad jag skriver. Jag är verkligen känslosam. Jag brukar inte gråta men detta får mig riktigt ledsen. Om någon av er läser detta, Jag komemr sakna er, ni är fan bäst. Vi har skrattat, gråtit i varandras famnar, solat och kallat varandra för stekare, fiskat på en minimal båt ute på havet, som stannade efter ett tag mitt ute i ingeting. Vi har gjort det mesta. Men jag tycker om mina minnen. Jag kommer sakna att uppleva dom igen, därför komemr jag kallar dom för minnernas-minnen. Om vi hade haft tre härliga år till hade vi haft världens histora och jag är säker på att ni är alla mina bästa vänner. Jag mår bra med er och det är svårt att fatta att ni kommer på andra gymnasium, utan mig. Och jag utan er. Jag blir gråtfärdig på bara tanken. 

Fuktig i mitt runda aniskte tar jag på mig min pjamas redan nu, halv tio. Jag kan inte fortsätta att gråta. Jag vill inte fortsätta gråta. Tar i tag med känslorna någon annan. Orkar inte idag. Lite jordgubbar nu, puss










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0